Läkare

Susanna Charboti föddes i Helsingborg. När hon var ett och ett halvt år flyttade familjen till Eskilstuna, där hennes pappa skulle göra sin AT. Susanna visste tidigt att hon ville gå i sin pappas fotspår och också bli läkare.
- Att växa upp i den miljön - att få följa med pappa till jobbet, få lyssna med ett stetoskop – ger inspiration.

Viljan att bli läkare motiverade Susanna under gymnasiestudierna.
- Fysik och matematik var inte mina starka sidor, men jag visste att det krävdes vissa betyg så jag kämpade på med målet i sikte.

Susanna kom in på betyg på läkarprogrammet vid Karolinska institutet. När hon hade gått halva programmet började flyktingar strömma till Sverige. Susanna tog initiativ till en mobil mottagning på Centralstationen i Stockholm.
- Det var en spontan "låt oss göra någonting". Jag tog ett litet kliv och fler hakade på. Idén var min, men det var tillsammans som vi gjorde skillnad.

När flyktingströmmen avtog fortsatte det ideella engagemanget under ett par år – bland annat i sociala medier och på asylboenden.
- Vi gav råd om egenvård, informerade om vårdrättigheter och hänvisade de nyanlända till rätt vårdinstans. Nu har det mer eller mindre fasats ut. Men nästa gång vi behöver göra en snabb insats – vilket jag tror kommer hända för flyktingarna finns ju någonstans - så har vi redan grunden.

Vid sidan av studier och engagemang för nyanlända arbetade Susanna som egenvårdsrådgivare på Apoteket samt som läkarassistent och vikarierande underläkare inom psykiatrin. Under sista året på läkarprogrammet började Susanna också läsa "Ledarskap under påfrestande förhållanden" vid Försvarshögskolan. Hennes ambition är att ta en kandidatexamen i ämnet.
- En dröm jag har är att arbeta utomlands för Läkare utan gränser.

När Susanna Charboti hade tagit sin läkarexamen flyttade hon tillbaka till Eskilstuna, där hon påbörjade sin AT. Under allmäntjänstgöringen har Susanna varit placerad tre månader inom kirurgi, tre månader inom ortopedi, sex månader inom internmedicin, tre månader inom psykiatri samt sex månader på vårdcentral.
- Som AT-läkare får jag bra stöd samtidigt som jag lär mig att ta ansvar och bli självständig. Den kombinationen tycker jag fungerar riktigt bra här i Region Sörmland. Jag tycker också att man är bra på att ta tillvara på hela vårdteamets kompetens. Stoltheten ligger i att vi tillsammans bemöter människan bakom patienten, att vi inte bara ser symptomen utan ser helheten. På mitt arbete får varje medarbetare möjlighet att göra skillnad!

Vid sidan av sin allmäntjänstgöring arbetar Susanna extra på akutmottagningen. Hon berättar om en arbetsdag där:
- Jag skulle ha arbetat 12 timmar, men det slutade med 14. Min kollega var upptagen i en lång operation och att det blev högt tryck på akuten, vi hade många patienter och det var stressigt. Men samarbetet mellan mig, sjuksköterska och undersköterska var så bra att det ändå rullade på.

Susanna hade bland annat en patient med spridd cancer. När hon var klar med patienten sade patientens son: Tack för ett bra bemötande och raka, klara besked. Du har verkligen valt rätt yrke.
- Det var en stressig arbetsdag, men det är sådana tillfällen som betyder mycket för mig.

Susanna är stolt över sitt yrke, men ser att det också har sina baksidor.
- Vetskapen om att ett litet misstag kan medföra stora konsekvenser, det tycker jag är lite skrämmande. Och att vi läkare inte alltid kan ge svar på allt.

Att vara läkare är i högsta grad ett lärande yrke. Susanna och hennes kollegor förväntas hela tiden hålla sig uppdaterade. Hon hoppas att hon själv får möjligheten att handleda AT-läkare i framtiden.
- Jag vet att jag är bra på att inspirera, engagera och motivera, på att få människor att kämpa mot samma mål. Det är egenskaper som jag har nytta av som läkare, exempelvis vill jag ju gärna få mina patienter att ta kontroll över sin egen hälsa.

När Susanna har fått sin läkarlegitimation vill hon specialisera inom anestesi/intensivvård eller barnmedicin.
- Det fina med det här yrket är att det finns så många möjligheter, så många dörrar som är öppna.