Kevin Rydemark i Västerljung har diabetes typ 1 sedan två år. Som diabetiker lär man sig snabbt att tolka kroppens signaler, något Kevin hade nytta av när han räddade en person som också visade sig vara diabetiker.
- Det var stressigt. Han såg ut som ett spöke, säger Kevin Rydemark.
Det var när Kevin tillsammans med kompisar, och mamma Anna Rydemark, var i badhuset Safiren i Vagnhärad som en man vid barnpoolen ropade till sitt lilla barn samtidigt som han inte såg ut att må så bra.
- Jag frågade hur han mådde och då sa han sa att han hade en sjukdom som han inte trodde att jag visste var det var, diabetes. Men jag sa att det har jag också och så sprang jag till mamma för jag visste vad som behövde göras.
Eller sprang och sprang, det gjorde Kevin Rydemark inte.
- För det får man inte göra i badhus.
Mamma Anna Rydemark reagerade direkt när hon såg mannen.
- Han krampade och var alldeles blek. Jag bad honom sätta sig ned men han kunde inte få kroppen att reagera. Vi tryckte i honom dextrosol, bad personalen i simhallen om festis så han kunde dricka och samtidigt tog Kevin hand om mannens lilla barn.
Mannen hade drabbats av ett akut sockerfall och hans värden var på väg rakt ned i källaren.
Att leva med diabetes typ 1 innebär att ständigt ha koll på kroppens blodsockervärden och antingen ta insulin om man är hög, eftersom kroppen inte producerar detta själv, eller äta dricka något med kolhydrater om man är låg.
Mannen som Kevin räddade var låg och på väg att bli rejält dålig. Om inte Kevin Rydemark visste precis vad som behövde göras hade det kunnat sluta illa.
- Det kunde ha blivit dåligt men det känns jättebra att jag kunde hjälpa till.
- Och då hade den här mannen ändå levt med sin diabetes i nästan fyrtio år, man lär sig hela tiden och olika personer reagerar på olika sätt, säger Anna Rydemark.
Diabetesvården i Sörmland ligger bra till i nationell jämförelse. Vården och stödet till patienterna är god och de tekniska hjälpmedlen som erbjuds är många.
- Vi får jättebra stöd av vår sköterska Sandra och läkare Helena, vi älskar hur de finns där för oss. Vi kan alltid ringa och känner oss alltid så väl omhändertagna. Vi får verkligen hjälp på bästa sätt, säger Anna Rydemark.
På samma sätt beskriver de den omvälvande tiden på Mälarsjukhuset där barn som debuterar i diabetes typ1 skrivs in för att tillsammans med anhöriga lära sig hantera sjukdomen.
- Vi fick jättebra stöd. Jag har släkt med diabetes på andra platser i Sverige och de upplever det inte alls på samma sätt som vi gör, det känns som att Sörmland ligger i framkant.
Efter att ha levt med diabetes typ1 i två år har Kevin Rydemark lärt sig massor.
- Det var mycket jobbigare förut, nu är det rätt okej att ha diabetes.
Mannen som Kevin Rydemark hjälpte hämtade sig efter en stunds vila, dextrosol och dryck. De har efter händelsen träffats i simhallen igen.
Myter om diabetes och vårdens möjligheter
-
Cirka 30 barn. Diabetesteamet har omkring 220 barn inskrivna hos sig.
-
Många föräldrar tror att det gjort något fel när barnen insjuknar i diabetes exempelvis att deras barn ätit för onyttigt och för mycket godis. Så är det absolut inte. Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom. Man vet inte vad som sätter igång en autoimmun sjukdom men man vet att det finns en ärftlig benägenhet för det. Man tror också att vissa infektioner kan trigga igång diabetes typ 1 hos dessa personer.
En annan missuppfattning är att typ 1 diabetiker inte får äta söta saker. Alla kolhydrater, oavsett om de är näringsrika eller snabba och inte så näringsrika, tar man lämplig dos insulin till som barnen och familjerna lär sig att räkna ut.
Ett farligare missförstånd är att man tror att insulin höjer blodsocker. Det har hänt att vuxna kring barn som varit uttalat låga i sin blodsockervärden velat ge insulin för att höja blodsockret. Då ska man ge något sött istället.
-
Diabetesvården i Sverige är inte bara bland den bästa i världen utan även i västvärlden. Sverige har tydliga nationella riktlinjer som alla barnkliniker följer. De riktlinjerna är baserade på internationella riktlinjer. Vi har också ett väldigt fint nationellt register där vi kan jämföra oss mot varandra. Sedan registrets införande har diabetesvården blivit väldigt jämlik i Sverige.
-
Modern diabetesvård handlar om att man anpassar insulindoser utifrån vad barnet/den vuxne ska äta eller göra och inte tvärtom som man gjorde förr när man hade fasta doser och inte fick ändra på vare sig kost, dos eller måltidsordning. Då gick man till doktorn och fick bestämda doser ordinerade som skulle tas 3 gånger om dagen. Nu lär sig barnen och de vuxna att själva räkna ut hur mycket insulin de ska ta så fort man stoppar kolhydrater i munnen. Det blir en helt annan frihet som härmar kroppens sätt att hantera kolhydrater. Man lär sig bestämma och styra själv när och hur mycket insulin man behöver. Målet är att se till att blodsockret hålls inom normala nivåer, som även tolkas som normala nivåer för oss friska. Fixar man det får man inga långtidskomplikationer.
-
Sörmlands barnklinik har ett diabetesteam som finns i Nyköping och i Eskilstuna. Vi samarbetar tätt med familjerna och försöker vara så tillgängliga vi kan. Via teleQ har familjerna ett eget telefonummer så de kan nå diabetesköterska samma dag. Diabetes är en väldigt påfrestande sjukdom för hela familjen och vi vill underlätta så mycket vi kan.
Utöver vanlig diabetesvård anordnas diabetesskolor för barnen och föräldrarna med jämna mellanrum så de kan träffa varandra. En del år har vi fått sponsorpengar så vi har kunnat ta med tonåringar på skidresa. De får åka skidor på dagarna och prata om hur det är att ha diabetes på kvällarna. En del barn känner ingen annan med diabetes och då har det varit extra värdefullt att få träffa jämnåriga i samma sits. Detta har nu vart svårt att få till i Covid-pandemin.
-
Alla barn har någon sorts kontinuerlig blodsockermätare som byts 10 - 14 dagar ungefär. Den kan ge blodsockervärden i realtid med pilar om vart blodsockret är på väg och larm till patienten och till de vuxna "följare" när barnet får låga eller höga värden. Med följare menas att barnets värden hela tiden skickas till andra telefoner så exempelvis både förskole-/skolpersonal och föräldrar kan följa barnets värden utan att vara fysiskt nära barnet.
SAP-pumparna (sensory augmented pump) som kan gasa och bromsa insulintillförseln utifrån blodsockerinformationen är en annan fantastisk framgång. Just nu väntar vi på nästa pump med de finesserna som dessutom är slanglös. Den kommer sitta direkt på kroppen. Den är ungefär lika stor som en bilnyckel och byts var tredje dag. Allt styrs från en handenhet eller barnets egna telefon.
